2 § Tillverkningsavtal

Köplagens tillämplighet vid tillverkningsavtal

2 § Lagen gäller beställning av en vara som skall tillverkas utom när beställaren skall tillhandahålla en väsentlig del av materialet. Lagen gäller inte avtal om uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på mark eller i vatten.

Lagen gäller inte avtal som innebär att den som skall leverera en vara även skall utföra arbete eller någon annan tjänst, om tjänsten utgör den övervägande delen av hans förpliktelse.

 

Lagkommentar

Köplagen är som framgår av dess 1 § tillämplig på köp som avser ”lös egendom”. I förevarande 2 § första stycket första meningen introducerar lagen termen ”vara” för att beteckna köpets objekt. Paragrafen behandlar gränsen mellan ett köp av en vara och en tjänst som går ut på tillverkningen av en vara, ett s k tillverkningsavtal. Gränsen för vad som i anslutning till tillverkningsavtal är att hänföra till ”egendom” i motsats till en tjänst aktualiseras när beställningen avser ett objekt som inte finns när avtalet ingås, utan skall tillverkas av säljaren efter avtalsslutet.

Köplagen fäster dock inte någon avgörande vikt vid att säljaren skall tillverka varan åt köparen. Även vid ett tillverkningsavtal är det ”egendom” som säljaren är skyldig att prestera enligt avtalet. Köplagen är därför tillämplig på beställning av en vara som säljaren skall tillverka för att sedan leverera till köparen. Undantag gäller emellertid enligt förevarande bestämmelse för sådana tillverkningsavtal där varan skall tillverkas och beställaren skall tillhandahålla en väsentlig del av materialet. I ett sådant fall blir tillverkningsavtalet enligt köplagens synsätt att kvalificera inte som ett köp utan som en tjänst, varför köplagen inte är tillämplig.

I första stycket andra meningen har intagits en bestämmelse av annorlunda karaktär. Här görs undantag för tillverkningsavtal som avser uppförande av ”byggnad” eller ”annan fast anläggning” på mark eller i vatten. På avtal om sådan egendom är alltså köplagen inte tillämplig, även om avtalet i och för sig utgör ett köpeavtal.

I andra stycket regleras blandade avtal eller avtal som innefattar både fullgörelse i form av leverans av lös egendom och fullgörelse i form av utförandet av en tjänst. Här stadgas att lagen inte gäller om avtalet innebär att den som skall leverera en vara även skall utföra arbete eller någon annan tjänst och tjänsten utgör ”den övervägande delen” av hans förpliktelse.

Bestämmelsens avfattning indikerar att sådana förpliktelser som regleras i köplagen och de rättsliga frågor som kan uppkomma i anslutning till sådana förpliktelser skulle kunna hanteras enligt regler som är avpassade till den annorlunda typ av förpliktelser som är aktuella med avseende på en tjänst. Så är knappast alltid fallet. Dessutom saknas ofta regler om tjänster. Därför blir det inte sällan aktuellt att överväga en analogisk tillämpning av köplagens bestämmelser i fall som enligt detta stadgande inte omfattas av lagen.

 

Läs mer om köprätt i författarens bok Köprätt enligt 1990 års köplag, en gedigen handbok i köprätt om cirka 500 sidor!

Köprätt

Besök även vår huvudsida Affärsjuridik – tjänster och information.