43 § Partiellt avtalsbrott

Partiellt avtalsbrott

43 § Är endast en del av leveransen försenad eller felaktig, tillämpas bestämmelserna om ifrågavarande avtalsbrott på denna del. Köparen får häva köpet i dess helhet, om avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för honom i fråga om hela köpet och säljaren insåg eller borde ha insett detta.

Om det kan antas att säljaren anser sig ha fullgjort köpet i dess helhet trots att allt inte har avlämnats, tillämpas bestämmelserna om fel.

 

Kommentarer

Den förevarande paragrafen innehåller vissa bestämmelser om hur köplagens regler om köparens påföljder vid säljarens kontraktsbrott skall tillämpas vid kontraktsbrott som inte avser hela leveransen, utan bara en del därav (partiellt kontraktsbrott).

Utgångspunkten är, enligt första stycket första meningen, att om endast en del av leveransen är försenad eller felaktig, skall tillämpas bestämmelserna om ifrågavarande avtalsbrott på denna del. Vanliga kontraktsbrottsregler tillämpas således även vid partiellt avtalsbrott.

I fråga om hävning stadgas i första stycket andra meningen att köparen får häva köpet i dess helhet, under förutsättning att det partiella avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för honom i fråga om hela köpet och säljaren insåg eller borde ha insett detta. I princip gäller alltså här den vanliga hävningsregeln med krav på kontraktsbrottets väsentlighet och synbarhet.

Regeln i det tredje stycket  är av särskilt intresse därför att den tar ställning till gränsen mellan partiellt dröjsmål och brist. Om säljaren har levererat kanske större delen av varan, men inte hela, kan situationen uppfattas på två principiellt skilda sätt.

Antingen ser man saken på det sättet, att leveransen ännu inte är fullgjord och att säljaren är i dröjsmål med vad som fattas. I så fall föreligger ett partiellt avtalsbrott i form av dröjsmål. Eller också betraktar man det som fattas som en brist. Endast i det första fallet föreligger naturligtvis ett partiellt avtalsbrott i teknisk mening. Brist behandlas nämligen enligt samma regler som fel.

Köplagens regler om fel och dröjsmål är i de flesta avseenden likartade, varför det oftast inte torde ha så stor betydelse för parterna hur man väljer att betrakta ett avtalsbrott.

Distinktionen mellan partiellt avtalsbrott i form av dröjsmål och brist kan emellertid enligt köplagen ha betydelse framför allt därigenom att ingen reklamationsplikt föreligger vid dröjsmål, så länge fullgörelse inte har skett.

Om köparen underlåtit att reklamera eftersom han uppfattat situationen så, att ett partiellt avtalsbrott i form av dröjsmål förelegat, kan det alltså ligga i säljarens intresse att påstå att fråga i stället är om en brist och att köparen försummat sin reklamationsplikt enligt felreglerna.

Om i stället ett standardavtal är tillämpligt mellan parterna och bestämmer påföljderna av fel och dröjsmål på helt olika sätt, kan valet mellan dröjsmålsreglerna och felreglerna blir av mycket stor betydelse även i andra hänseenden.

Vid denna gränsdragning fäster köplagen avgörande vikt vid om det kan antas att säljaren anser sig ha fullgjort köpet i dess helhet, trots att allt inte har avlämnats. Är så fallet tillämpas bestämmelserna om fel i stället för reglerna partiellt dröjsmål, vilket annars torde vara det normala.

Hänvisningen till vad säljaren ”anser” sig ha gjort betyder inte att säljaren kan disponera över gränsen mellan fel (brist) och dröjsmål. Om det måste antas att säljaren har varit medveten om att han endast har fullgjort en del av sin skyldighet blir reglerna om dröjsmål tillämpliga.

 

Läs mer om köprätt i författarens bok Köprätt enligt 1990 års köplag, en gedigen handbok i köprätt om cirka 500 sidor!

Köprätt

Besök även vår huvudsida Affärsjuridik – tjänster och information.