40 § Skadestånd

Köparens rätt till skadestånd på grund av fel i varan

40 § Köparen har rätt till ersättning för den skada han lider genom att varan är felaktig, om inte säljaren visar att det har förelegat ett sådant hinder som avses i 27 § första eller andra stycket för att avlämna felfri vara. Vad som sägs i 28 § om säljarens skyldighet att lämna köparen meddelande om hinder för att fullgöra köpet i tid gäller på motsvarande sätt, om det föreligger hinder för att avlämna felfri vara.

Enligt första stycket ersätts inte sådan indirekt förlust som avses i 67 § andra stycket.

Köparen har alltid rätt till ersättning, om felet eller förlusten beror på försummelse på säljarens sida eller om varan vid köpet avvek från vad säljaren särskilt har utfäst.

 

Kommentarer

Förevarande paragraf reglerar köparens rätt till skadestånd i form av ersättning för den skada han lidit till följd av säljarens dröjsmål. Paragrafen har en kanske onödigt komplicerad uppbyggnad med huvudregler och undantagsregler i flera nivåer.

första stycket första meningen anges den huvudregel som bildar utgångspunkt för regleringen, även om den i praktiken inte torde tillämpas lika ofta som undantagsregeln, vilken finns i andra stycket. Här stadgas i den första delen av den mening som utgör första stycket, att köparen har rätt till ersättning för den skada han lider genom säljarens dröjsmål. Detta ger dock, som vi strax skall se, inte någon helt rättvisande bild av rättsläget.

I den senare delen av första styckets första mening hänvisas till de befrielsegrunder som stadgas i 27 § första-andra stycket. Säljaren kan således undslippa skadeståndsansvar genom att visa att det har förelegat ett sådant hinder som avses i 27 § första eller andra stycket för att leverera en felfri vara.

I 27 § första stycket stadgas att köparen inte har rätt till ersättning, om säljaren visar att dröjsmålet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med vid köpet och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

Här kan särskilt uppmärksammas att följande rekvisit behöver vara uppfyllda för att säljaren skall undgå sitt skadeståndsansvar:

(1) kontaktsbrottet beror på ett hinder som alltså hindrar avlämnandet av en felfri varan i enlighet med avtalet,

(2) hindret ligger utanför säljarens kontroll (man brukar tala om kontrollansvar);

(3) säljaren kunde inte skäligen förväntas ha räknat med hindret vid köpet;

(4) säljaren kunde inte skäligen ha undvikit hindret och

(5) säljaren kunde inte skäligen ha övervunnit hindret.

Genom att befrielsegrunden tas in i lagens bestämmelser om rätt till skadestånd åstadkoms den effekten att den normalt blir generellt tillämplig när köparen kräver skadestånd grundat på lagen.

I 27 § andra stycket behandlas den situationen att säljaren har anlitat någon för att helt eller delvis fullgöra hans skyldigheter enligt köpeavtalet och kontraktsbrottet beror på denne. Här regleras också den situationen att kontraktsbrottet beror på en leverantör som säljaren har anlitat eller någon annan i tidigare säljled. I dessa fall är säljaren fri från skadeståndsskyldighet endast om också den som han har anlitat etc skulle vara fri enligt första stycket.

I den förevarande paragrafens första stycket andra meningen stadgas att vad som sägs i 28 § om säljarens skyldighet att lämna köparen meddelande om hinder för att fullgöra köpet i tid (reklamation) gäller på motsvarande sätt, om det föreligger hinder för att avlämna felfri vara.

I 28 § stadgas om en plikt för säljaren att meddela köparen ifall han hindras från att fullgöra köpet i rätt tid, vilket här alltså får omtolkas till att avse fullgörelse med felfri vara. Underrättelsen skall innehålla meddelande om hindret och dess inverkan på möjligheterna till fullgörelse. Säljarens plikt att underrätta köparen om hindret och dess inverkan på möjligheterna till fullgörelse inträder när säljaren har fått eller borde ha fått kännedom om hindret. Om köparen inte får ett sådant meddelande inom skälig tid därefter, har köparen rätt till ersättning för den skada som kunde ha undvikits om han hade fått meddelandet i tid.

I den förevarande paragrafens andra stycket finns en regel som begränsar omfattningen av köparens skadestånd.

Rätten till skadestånd på grund av kontraktsbrott omfattar typiskt sett, och traditionellt även vid köp, det så kallade positiva kontraktsintresset. Det innebär att borgenären har rätt att bli försatt i samma situation, ekonomiskt sett, som om gäldenären korrekt hade fullgjort sina prestationer i enlighet med avtalet.

I 1990 års köplag har emellertid införts en något svårtolkad distinktion  mellan direkta och indirekta förluster. Om denna finns regler i lagens 67 §. Principen i lagen är att ett kontraktsbrott i sig endast ger rätt till ersättning för direkt förlust. För att ersättning skall utgå för indirekt förlust erfordras ett tillkommande rättsfaktum, såsom vårdslöshet på gäldenärens sida.

I andra stycket av förevarande paragraf stadgas i enlighet med denna princip, att enligt första och andra styckena inte utgår ersättning för sådan indirekt förlust som avses i 67 § andra stycket, dvs indirekt förlust.

Tredje stycket anger förutsättningen för att ersättning skall utgå för hela det positiva kontraktsintresset. Här stadgas nämligen att köparen alltid har rätt till ersättning, om felet eller förlusten beror på försummelse på säljarens sida eller om varan vid köpet avvek från vad säljaren särskilt har utfäst.

 

Läs mer om köprätt i författarens bok Köprätt enligt 1990 års köplag, en gedigen handbok i köprätt om cirka 500 sidor!

Köprätt

Besök även vår huvudsida Affärsjuridik – tjänster och information.