20 § Undersökningsplikt

Undersökning av varan före köpet

20 § Köparen får inte såsom fel åberopa vad han måste antas ha känt till vid köpet.

Har köparen före köpet undersökt varan eller utan godtagbar anledning underlåtit att följa säljarens uppmaning att undersöka den, får han inte såsom fel åberopa vad han borde ha märkt vid undersökningen, om inte säljaren har handlat i strid mot tro och heder.

Andra stycket gäller även när köparen före köpet har fått tillfälle att undersöka prov på varan och felet gäller en egenskap som skulle framgå av provet.

 

Kommentarer

I förevarande paragraf behandlas verkan av köparens onda tro om felet vid avtalsslutet samt köparens undersökningsplikt och verkan av underlåten eller otillräcklig undersökning.

I första stycket fastslås, i överensstämmelse med den grundläggande principen för samtliga fall av felaktiga förutsättningar, att köparen inte som fel får åberopa vad han måste antas ha känt till vid köpet.

Enligt huvudregeln skulle dessutom gälla att köparen inte heller får åberopa ett fel som han borde ha känt till, dvs ett fel som han på grund av de omständigheter han kände till borde ha förstått att varan var behäftad med. Av någon anledning har emellertid köplagens författare valt en annorlunda lösning. Endast vetskap hos köparen avskär denna från rätten att åberopa felet. Denna lösning framstår som något anmärkningsvärd bland annat med tanke på den långtgående undersökningsplikt varom stadgas i andra och tredje styckena.

I andra stycket behandlas köparens undersökningsplikt. Köparen har normalt inte någon undersökningsplikt i samband med avtalsslutet, utan har i stället som huvudregel att undersöka varan först efter avlämnandet, se 31 §.

Reglerna om undersökningsplikt före köpet blir tillämpliga i två situationer. Den ena situationen är när köparen faktiskt före köpet har undersökt varan. Den andra situationen är när säljaren uppmanat köparen att undersöka varan, men köparen utan godtagbar anledning underlåtit att följa den uppmaningen.

Av denna regelns utformning framgår att det kan vara till nackdel för köparen att undersöka varan före köpet. Ändå är en sådan undersökning ofta påkallad av andra skäl. Köparen vill oftast veta vad han köper. Det är därför viktigt för köparen att tänka på att om han företar en undersökning, så bör undersökningen vara tillräcklig för att uppfylla undersökningsplikten. Att som köpare nöja sig med en mindre ingående undersökning innebär tydligen ett risktagande.

Av regelns utformning kan man också dra slutsatsen, att det för säljaren kan vara till fördel att uppmana köparen att undersöka varan. En sådan uppmaning bör då till säkrande av bevisning ske i skriftlig form.

När undersökningsplikt föreligger för köparen före köpet gäller att han inte såsom fel får åberopa vad han borde ha märkt vid undersökningen. Detsamma gäller naturligtvis redan på grund av regeln i första stycket vad han faktiskt har märk vid sin undersökning.

Undantag från principen att köparen inte som fel får åberopa vad han borde ha märkt vid sin undersökning gäller om säljaren har handlat i strid mot tro och heder. Beträffande detta begrepp, se också 33 § avtalslagen.

I tredje stycket stadgas att andra stycket gäller även när köparen före köpet har fått tillfälle att undersöka prov på varan och felet gäller en egenskap som skulle framgå av provet. För att denna regel skall få någon betydelse måste naturligtvis också egenskapen – eller dess frånvaro – också framgå av provet, så att köparen är i tillfälle att upptäcka felet genom att undersöka provet.

 

Läs mer om köprätt i författarens bok Köprätt enligt 1990 års köplag, en gedigen handbok i köprätt om cirka 500 sidor!

Köprätt

Besök även vår huvudsida Affärsjuridik – tjänster och information.