23 § Fullgörelse

Köparens rätt att hålla fast vid köpet och kräva fullgörelse

Fullgörelse

23 § Köparen får hålla fast vid köpet och kräva fullgörelse. Säljaren är dock inte skyldig att fullgöra köpet, om det föreligger ett hinder som han inte kan övervinna eller om fullgörelsen skulle förutsätta uppoffringar som inte är rimliga med hänsyn till köparens intresse av att säljaren fullgör köpet.

Om ett förhållande som nyss nämnts upphör inom rimlig tid, får köparen dock kräva att säljaren fullgör köpet.

Köparen förlorar rätten att kräva att säljaren fullgör köpet, om han väntar orimligt länge med att framställa kravet.

 

Kommentarer

Den aktuella paragrafen reglerar köparens rätt att vid säljarens dröjsmål med varans avlämnande hålla fast vid köpet och kräva fullgörelse. Att köparen har en sådan rätt stadgas i första stycket första meningen.

Betydelsen av denna bestämmelse måste betraktas som något oklar. Säljaren är nämligen i regel redan på grund av köpeavtal förpliktad att avlämna varan och denna skyldighet upphör i regel inte för att säljaren hamnar i dröjsmål.

Naturligtvis kan köparen då kräva köpets fullgörelse redan på grund av avtalet. Och i detta fall gäller enligt 3 § köplagen vad som följer av avtalet före den angivna bestämmelsen i förevarande paragraf. Frågan blir därför vilket utrymme som finns för en tillämpning av den angivna regeln.

första stycket andra meningen stadgas om två inskränkningar i köparens rätt att kräva fullgörelse. Säljaren är inte skyldig att fullgöra köpet, om det föreligger ett hinder som han inte kan övervinna. Detsamma gäller om fullgörelsen skulle förutsätta uppoffringar som inte är rimliga med hänsyn till köparens intresse av att säljaren fullgör köpet.

Denna inskränkning i rätten att kräva fullgörelse kan antagligen ha större praktisk betydelse än rätten att kräva fullgörelse i sig, eftersom denna rätt som redan konstateras i regel kan stödas på köpeavtalet. Här inträder emellertid en komplikation, eftersom vad som följer av avtalet enligt 3 § gäller före lagens bestämmelser. 23 § kan nämligen inte fungera som en ogiltighetsregel som åsidosätter parternas avtalade villkor.

Kan med andra ord säljaren åberopa de befrielsegrunder som anges i det förevarande stadgandet mot köparens anspråk på fullgörelse, när detta anspråk grundar sig på köpeavtalet? Detta måste i grund och botten bli en tolkningsfråga.

Om det av köpeavtalet framgår att det är meningen att köparen skall ha rätten att kräva fullgörelse utan inskränkningar, eller oftare med i avtalet angivna sådana, måste detta i enlighet med 3 § gäller framför förevarande paragraf. Sådana bestämmelser i köpeavtal har under de senaste årtiondena blivit allt mer vanligt förekommande.

Om däremot köpeavtalet är att tolka på det sättet, att det lämnar frågan öppen vad som skall gälla om köparens rätt att kräva fullgörelse vid säljarens dröjsmål och säljarens rätt att slippa ifrån skyldigheten att prestera vid prestationshinder, träder den aktuella paragrafen in. Detta är traditionellt den vanligaste situationen, men den har blivit mindre vanlig under de senaste årtiondena.

I andra stycket stadgas ett undantag från undantagen i första stycket andra meningen. Om ett förhållande som leder till att säljaren inte är skyldig att fullgöra köpet upphör inom rimlig tid, får köparen kräva att säljaren därefter fullgör köpet.

I tredje stycket stadgas en preskriptionsregel, som innebär att köparen förlorar rätten att kräva att säljaren fullgör köpet, om han väntar orimligt länge med att framställa kravet. Preskriptionstidens längd lär kunna variera avsevärt med hänsyn till förhållandena i enskilda fall.

 

Läs mer om köprätt i författarens bok Köprätt enligt 1990 års köplag, en gedigen handbok i köprätt om cirka 500 sidor!

Köprätt

Besök även vår huvudsida Affärsjuridik – tjänster och information.